Hoppa till innehållet

Tracey Emin

Från Wikipedia
Tracey Emin
Tracey Emin, 2007.
Född3 juli 1963[1][2][3] (63 år)
Croydon[4], Storbritannien
Medborgare iStorbritannien[5][1][6]
Utbildad vidGoldsmiths, University of London
Royal College of Art
University for the Creative Arts
King Ethelbert School
Kent Institute of Art & Design
SysselsättningFörsäljare, konceptkonstnär[7], målare[7][8][9], ritare, arkitektbyrå[8], filmregissör, textilkonstnär[8][10], konstnär[11], skulptör[7][8][9], videokonstnär[7][1][12], gravör[9], installationskonstnär[8][13][9], fotograf[7][14][8], tecknare[9], performancekonstnär[15]
ArbetsgivareEuropean Graduate School
Noterbara verkEveryone I Have Ever Slept With 1963–1995
Utmärkelser
100 Women (2024)[16]
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden
Webbplatstraceyeminfoundation.com/
Redigera Wikidata

Dame Tracey Karima Emin, född 3 juli 1963 i Croydon i London,[17][18] är en brittisk konstnär. Tidigt under sitt yrkesliv arbetade Emin med måleri, och hon har genom karriären även arbetat med teckningar, videokonst och skulptur.[18] Senare har hon uttryckt sig främst genom självutlämnande installationer.[17]

1993 nådde Emin ett konstnärligt genombrott med utställningen My Major Retrospective. 1995 kom installationen Everyone I Have Ever Slept With (1963-1995), som senare ställdes ut och uppmärksammades stort på Royal Academy of Arts.[19]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och tidig karriär

[redigera | redigera wikitext]

Emin föddes i London men växte upp i Margate i Kent. Hon och hennes tvillingbror Paul föddes med en ensamstående mor, medan den turkcypriotiske fadern befann sig i ett annat äktenskap. Emin växte upp i kustorten Margate.[18]

Vid 13 års ålder lämnade Emin skolan, och två år senare flyttade hon till London. Som 17-åring inledde hon studier i mode vid Medway College of Design i Rochester. Trots oavslutad grundskoleutbildning antogs hon som 23-åring[20] vid den närbelägna Maidstone College of Art (båda skolorna är numera del av University for the Creative Arts), och 1986 erhöll hon examen i konst. Tre år senare nådde Emin till en master i måleri vid Royal College of Art i London.[18]

Under denna tid var Emin även aktiv i den lokala musikrörelsen. Hon var tidvis del av The Medway Poets, en performancegrupp som presenterade punk-influerad lyrik. 1993 öppnade Emin och konstnärskollegan Lucas en konstbutik i Bethnal Green i London. I butiken sålde de två handgjorda föremål.[18]

1990-talets konst

[redigera | redigera wikitext]

Efter en personlig kris, efter ett par genomförda aborter i början av 1990-talet, har introspektion varit ett framträdande drag i Emins skapande.[21] Sent 1993 och tidigt 1994 ställde hon oblygt ut privata anteckningar och tillhörigheter, i den överraskande namngivna utställning My Major Retrospective 1963–1993 där titeln antydde att viktiga saker i hennes liv redan hade inträffat. Den konstnärliga attityden och självutlämnande stilen har fått kritiker att jämföra hennes första soloutställning med Egon Schiele, Edvard Munch och expressionismen som idé.[22]

1994 genomförde Emin en "USA-turné" med performance-evenemang. Där högläste hon bland annat från en handskriven självbiografi (Exploration of the Soul, 2003 utgiven som bok), sittandes i hennes mormors stol. Året efter producerade hon Everyone I Have Ever Slept With 1963–1995, där installationen bestod av ett tält på vars insida Emin hade fäst fotografier av och namngivit samtliga sexpartner och andra sängkamrater.[18]

Installationen My Bed, som ställdes ut på Tate Gallery 1998, visar en obäddad säng med smutsiga lakan. På sängen ligger strumpbyxor och en handduk. Vid sidan av sängen ligger bland annat tofflor, underbyxor med menstruationsblod, använda kondomer och vodkabuteljer.[23] Verket tillhör de av Emin och och hennes generationskollegor som konstsamlaren Charles Saatchi köpt in, och det tillhörde de cirka 200 verk som han 2012 skänkte till det då nya Museum of Contemporary Art London.[18] För bland annat My Bed nominerades Emin 1999 till Turnerpriset.[18][20]

Senare år

[redigera | redigera wikitext]

Under 00-talet utforskade Emin en mängd olika konstnärliga uttryck. Vid 2007 års Venedigbiennal representerade hon Storbritannien med sin performance Borrowed Light, där neon, broderi, akvarell och skulptur utgjorde delar. Samma år utnämndes hon till en Royal Academian. 2013 mottog hon Brittiska imperieorden.[18]

2020 inkluderas ett antal av Emins verk i Tracey Emin/Edvard Munch: The Lonelilness of the Soul, en parutställning där de båda konstnärernas verk jämfördes.[18]

Stil och mottagande

[redigera | redigera wikitext]

Emins konst är ofta provokativ och gränsöverskridande, med uppvisande av sexuella situationer eller könsorgan. Detta har ofta lett till stark kritikerrespons. Hon har jämförts med Damien Hirst och Sarah Lucas, andra unga brittiska konstnärer som framträdde på konstscenen på 1990-talet.[18]

Galleri

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 RKDartists, RKDartists-ID: 131432, läst: 9 september 2021.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Tracey Emin, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), femte utgåvan, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00300028.[källa från Wikidata]
  3. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w66q2png, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ RKDartists, RKDartists-ID: 131432.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 7545, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Companies House, Companies House person-ID: ZF_YVdz2DmwCcWM-BI1zhSA2diI, läst: 30 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 3 4 5 Archive of Fine Arts, abART person-ID: 85755, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 3 4 5 6 Union List of Artist Names, ULAN: 500057399.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 3 4 5 Artnet, Artnet konstnärs-ID: tracey-emin.[källa från Wikidata]
  10. ↑ RKDartists, RKDartists-ID: 131432, läst: 4 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  11. ↑ Tracey Emin - Work With Data (på engelska), läs online, läst: 2 december 2024.[källa från Wikidata]
  12. ↑ CV Cunt Vernacular (på engelska), läs online, läst: 26 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  13. ↑ RKDartists, RKDartists-ID: 131432, läst: 18 november 2021.[källa från Wikidata]
  14. ↑ I've Got it All (på nederländska), läs online, läst: 7 september 2021.[källa från Wikidata]
  15. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 12140367X7749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  16. ↑ BBC 100 Women 2024: Who is on the list this year?, BBC News (på brittisk engelska), läs online, läst: 3 december 2024 .[källa från Wikidata]
  17. 1 2 ”Dame Tracey överraskar med måleri som har nerv och närvaro”. DN.se. 14 mars 2026. https://www.dn.se/kultur/dame-tracey-overraskar-med-maleri-som-har-nerv-och-narvaro/. Läst 9 oktober 2026.
  18. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Stefon, Matt et al (7 oktober 2026). ”Kuiper, Kathleen” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/biography/Tracey-Emin. Läst 9 oktober 2026.
  19. ↑ Macpherson, Amy (6 februari 2014). ”'Sensation' works on view at Christie's | Royal Academy of Arts” (på engelska). www.royalacademy.org.uk. https://www.royalacademy.org.uk/article/sensation-works-on-view-at. Läst 9 oktober 2026.
  20. 1 2 Zee, Bibi van der (1 november 2003). ”Tracey Emin (nominee 1999)” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/artanddesign/2003/nov/01/20yearsoftheturnerprize.turnerprize10. Läst 9 oktober 2026.
  21. ↑ Hessel, Katy (7 november 2022). ”‘My gut-felt, heartbreaking decision’ – Tracey Emin on her ‘A-Z of abortion’ blanket” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/artanddesign/2022/nov/07/tracey-emin-abortion-blanket-us-midterms-last-of-the-gold. Läst 9 oktober 2026.
  22. ↑ ”My Major Retrospective 1963-1993” (på brittisk engelska). White Cube. https://www.whitecube.com/gallery-exhibitions/my-major-retrospective-1963-1993. Läst 9 oktober 2026.
  23. ↑ Cherry, Deborah. ”Tracey Emin's 'My Bed'”. European Graduate School. http://www.egs.edu/faculty/tracey-emin/articles/tracey-emins-my-bed/. Läst 30 maj 2014.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tracey_Emin&oldid=59788544”